Det skrivna ordet har alltid legat mig varmt om hjärtat, ända sedan jag började hitta på historier i tioårsåldern. Jag var tonåring när min allra första bok, Vargens År, skickades in till ett förlag. Den refuserades fyra gånger, men efter ett antal omskrivningar blev den tillräckligt bra och Bonniers Juniorförlag gav ut den. Även om bara tre böcker har kommit ut, har jag fortsatt skriva.
Sedan dess har jag i olika omgångar skrivit på ett par olika romaner som ibland verkat vara snubblande nära utgivning. Men något saknas och – som alla med författardrömmar vet – är det långt och hårt arbete bakom varje historia. Att hitta rätt har sina svårigheter, att hitta sitt språk och en berättelse som tillräckligt många vill läsa.
Samtidigt ska ett vanligt liv också fungera, ett liv där tid inte finns i överflöd. Trots det har jag svårt att släppa tanken på att lyckas till slut, för det finns något i berättarkonsten som fastnat i min själ, det där som gör att man inte vill ge upp, inte ens när det verkar omöjligt.
Att inte skriva är otänkbart.
Utgivna böcker
Tidvatten (1991)
”Elisif Elvinsdotter är en ung författare från Småland som i sin tredje bok ger prov på lysande berättarkonst. Tidvatten kan inte räknas till de fantastiska berättelserna, men boken handlar om gränslandet mellan fantasi och verklighet. Anita tillhör de osynliga i skolan. Hon är tyst och inbunden och är inte ens värd att mobba. Hon går sista terminen på högstadiet och mest på skoj börjar tuffingen Scorpy intressera sig för henne. Anita som aldrig haft en pojkvän vaknar upp ur sina drömmerier.
—
Det är en stilsäker bok som beskriver tonåringens flykt från verkligheten när den känns för svår. Språket är fyllt av känslor och poesi, havslängtan och människolängtan.”
Kerstin Auraldsson, Upsala Nya tidning
”Tidvatten är en tät och suggestiv roman som är kuslig i sin skildring av en ung flickas drömvärld och oklara grepp om verkligheten. Språket är skickligt elegant och prosan följsam. Miljöerna är fint och expressivt fångade liksom personerna, vardagsmänniskor med djup. Bokens drömska ton ger spänning åt berättelsen vars öppna slut kan ses som både logiskt och ologiskt.”
Staffan Wennerlund, Bibliotekstjänst
”Elisif Elvinsdotter är en driven stilist, hennes prosa doftar av hav och vind, men också av jord, snö och sol. Hennes ämne är svårt och mångfacetterat. Drömmar och fantasier som drivs för långt blir farliga, gränser suddas ut, man tappar fotfästet. ”Den unge Werthers lidande” som Goethe skrev på 1770-talet, sägs ha givit upphov till en våg av romantiska självmord. Riktigt så stor genomslagskraft har säkert inte Elvinsdotters roman, men den är så fascinerande i sin skildring av ansvarslös verklighetsflykt, att den skulle kunna påverka starkt svärmiska sinnen.”
Marianne Morén, Svenska Dagbladet
Gnistfågel (1988)
”Indianflickan Duvöga önskar ofta att hon var en pojke. Tänk att få rida ut på jakt eller dansa runt elden med målat ansikte! Hon räddar en vildhingst till livet och får behålla honom, men istället för att låta fadern tämja hästen ger hon den friheten. Vildhingsten förkroppsligar kanske hennes omöjliga drömmar – de får inte tämjas! – men frisläppandet är ju också en missad chans för henne att få visst tillträde till männens värld. Det är känsligt och fint berättat men ett löfte om en förändring och utveckling ligger implicit i berättelsens inledning. Därför känns slutet snopet, resignerat och förenklat. De mustiga, utflytande akvarellerna ger en fin liten inblick i indianernas tillvaro. Det är stämningsfulla, drömska bilder, men lite väl vackra och snälla för att engagera.”
Margaretha Holstenson, Bibliotekstjänst
”Tecknaren och författaren bidrar till helheten på ett mindre vanligt sätt. Bilderna beskriver och texten står för det poetiska och uttrycksfulla. Det omvända förhållandet är annars det vanliga. Gemensamt för både bild och text är dock att de förmedlar en mer kärleksfull skildring av naturen än av flickan och hästen. Den historien skildras med tydlig distans och slutet blir därför inte så gripande som väntat.”
Gunilla Borén, Dagens Nyheter
. . . .
Vargens år (1987)
”En vacker och ömsint berättelse om en ung indianpojke som flyr hembyn för att rädda sin tama varg. Trots att förf är debutant visar hon stor stilistisk säkerhet och skriver med en inkännande, rikt varierad och mycket uttrycksfull prosa. Porträttet av den unge indianpojken, hans inre mognad och starka känslor är väl genomarbetat och mycket levande och flera av bipersonerna skildras med stor noggrannhet. Samtidigt som texten har en påtaglig yttre spänning är detta närmast en utvecklingsroman om människors ensamhet, gemenskap, möten och uppbrott. Bilden av indianernas levnadsvanor, föreställningsvärld och kultur får ofta stå tillbaka för de allmänmänskliga resonemangen och en doftande och rik naturskildring. En ovanligt helgjuten och lovande debutroman.”
Jan Nilsson, Bibliotekstjänst
”Elisif Elvinsdotter levandegör natur och människor och samspelet dem emellan, liksom mötena över generationsgränser med hjälp av ett nyanserat och variationsrikt språk som bidrar till att hennes indianberättelse blir något utöver det vanliga i barnboksväg. Måtte den finna många läsare.”
Birger Hedén, Göteborgsposten
”Kanske kan någon invända att författaren här idealiserar den gode vilden och ägnar sig åt naturmystik, men det är gjort med inlevelse och finess och den ångest för att döda som Yuchi stundtals erfar kan ses som ett utslag för en medfödd känsla för faran av att rubba balansen i naturen.”
Marianne Morén, Svenska Dagbladet